Jag sakar dej!

Idag vart de premiärturen på skoter tillsammans med Bagar-Berta. Vi tog farväl innan ifall de skulle sluta illa, eftersom båda ogillar att åka över sjön. Men vi överlevde, båda två. Däremot va de nog sista åkturen för mej, iaf att köra, om de inte blir nån ändring innan vintern är över. Absolut inte värt det, då står jag hellre över.

Ikväll har tankarna rullat runt ovanligt mycket. Jag har kommit på att jag ångrar inte så mycket över saker jag gjort i livet, jag ångrar däremot saker som jag aldrig vågat göra eller som aldrig bivit av. Men de som gått i tankarna mest är att jag har "tappat" en mycket god vän. En vän som har betytt jävligt mycket, som jag offrade nästan allt för. Vi hade jävligt kul ilag, jag litade på honom. Men nått gick fel, väldigt fel. Efter det har jag mycket svårt att lita på personer :( Idag är vi mycket långt ifrån varandra och jag vet att de aldrig kommer att kunna bli som förut. Du har förändrats, jag har förändrats. Vi gjorde ett försök, vi va nära, väldigt nära men då stack jag. Mitt äventyr i USA började och de visste vi om, båda två. Nu säger vi i princip bara hej till varandra om vi ses, that´s it. De jag vill få fram är helt enkelt att jag saknar han, saknar tiden vi hade! Saknar en vän som han!